Hej!
Mitt första inlägg i c/sweden (och på Lemmy helt och hållet).
Får se om intresset för frågan är större här än i Mastodons #svpol-sammanhang...
Jag funderar på vad "svenskhet" innebär? Och om det skulle finnas några identifierbara parametrar/egenskaper som gör mig mer "svensk"?
Jag tänker exempelvis: gemensamt språk (svenska), gemensamma traditioner (t.ex. julfirande på julafton med senapsglaserad kokt skinka) samt värderingar (t.ex. "arbeta heltid och inte ligga samhället till last").
Givetvis finns det subgrupper inom populationen som kan vara "svenska" utan att äta julskinka eller arbeta över huvudtaget. Men som population betraktat, och något som en överväldigande majoritet ändå "gör" är det exempel på traditioner och värderingar...
Personligen tycker jag inte utseende/fysiska egenskaper/hudton är en särskilt intressant parameter/egenskap för att utgöra svenskhet. Jag tror dessutom det är just på grund av att alla inte håller med mig här som hela frågeställningen ofta betraktas med misstänksamhet...
Om du vill bidra till definitionen kanske du har något förslag på fler parametrar/egenskaper?
Om du inte tycker det är en intressant/relevant diskussion, berätta gärna varför.
Tack för länkarna. Verkar vara "öppna", så ska lyssna på dem inom det närmsta...
Visst finns det olika geografiska lager. T.ex. känner jag som icke-skåning bara till begreppet "bulle med bulle", men för en skåning är det kanske en del av den svenska (eller skånska) identiteten. Däremot är Semlan svensk, även om att servera den med "hetvägg" är mer eller mindre utbrett eller avskytt i olika regioner. (Sen kommer ju semlan någonstans ifrån, typ Tyskland, men det är inte en "riktig" semla med mandelmassa/vispgrädde, florsockerpudrat lock på en specifik dag, med pekpinnar om hur strikt man måste hålla denna dag)
Jag tror också språket är det mest centrala. Om jag ska höfta till en procentsats så är minst 50% språket, kanske uppåt 70%. Ett övertydligt exempel: Skulle jag i låt säga i Belgien träffa "en kongoles, uppväxt i Kongo, endast kongolesiskt medborgarskap, klädd i traditionella kongolesiska kläder, lyssnandes på kongolesisk musik" men att denna person också (helt osannolikt) pratar "helt perfekt svenska". Så skulle jag ha mycket svårt att inte tycka att personen är svensk...
Men tillbaka ditt lite mindre överdrivna exempel med norrmannen, så är det även här främst språket. Jobbar hon bort brytningen och vissa "udda ord", så är den norrmannen svår att skilja från svensk om man inte lär känna personen mer än ytligt. Kanske behöver hon också sluta att varje dag ha smörgåsar i sin lunchlåda för att svenskheten ska bli komplett... ;)
Edit*: Såg att jag missade svara kring värderingarna. Det är som du säger inte lika lätt att se några värderingar som gemensamma. T.ex. är ju både kan ju en svensk vara både moderat eller vänsterpartist. Men överlag tycker nog ändå en svensk att "demokrati" är en bra grej, men samtidigt vill en svensk inte engagera sig politiskt. Vi har också en konsensus-sökande approach som ofta i praktiken sopar problem under mattan. Det är också en av orsakerna att en svensk är "konfikträdd". Jag tänker att Astrid Lindgrens "rumpnissar" tydliggör svenskarnas lynne bäst i just detta avseende. Inte särskilt smickrande, men ändå... :)
Uppföljning*
Lyssnat på båda dina podd-tips nu, i synnerhet är diskussionen där både Lena Andersson och Andreas Heinö deltar givande (SvD), första minutrarna känns väldigt fladdriga - men om någon mer än intresserad, ge den en chans...
En halvstrukturerad sammanfattning/reflektion av denna lyssning nedan:
Det resoneras om mer saker än svenskhet i podden, eftersom Anderssons analys av att tänkandet blir totalitärt om du inte vädrar åsikter, eftersom det finns åsikter som du "ska" ha (sanktionerat från statligt håll). Intressant i sin egen rätt...
Något de verkar vara överens om att "värderingar" inte kan vara svenska, det är "bara politik". Samt att exaktheten i begreppet svenskhet är beroende lite av vad det är vi vill visa. ex. (själv)identiteten, etniciteten eller det juridiska/medborgarskapet.
Att det saknas vedertagna termer för t.ex. svensk-svensk och svensk-iranier (för de som bor i landet) och kanske fransk-svensk (för någon som är född/har rötter i Sverige men emigrerat till frankrike sedan länge). Detta specifika språk fungar t.ex. i USA och sociologerna/statsvetarna(?) har gjort försök att "få in det" i språket, men det biter liksom inte...
Särskilt programledaren trycker på "nationalism light", om det kan vara ett slags liberalt möte för att antingen avväpna SD eller fånga över SD:s väljare till mer liberalt sinnade partier (detta kan vara relevant när över en femtedel av de som röstade i förra riksdagsvalet tyckte att SD var vettigast)
Andersson resonerar vidare om att kulturkanon visar vad som "var viktigt", och även om hon inte tar det vidare som jag gör nu - så kanske det är en stor del av svenskheten. Historia, svenskheten är också att bry sig om vad som "var viktigt". Det är en del av identiteten. Även om majoriteten av befolkningen i Sverige inte läser Wilhelm Moberg idag (eller ens en betydande minoritet som gör det), så är det en del av svenskheten med Wilhelm Moberg, bara att ha kännedom om vem det är och vad han skrivit blir en del av vår identitet...
Summa summarum handlar det mycket av vad definitionen syftar till. Jag tror det hade vart bra att en definition etableras, men sociologernas stöd, för att lyfta frågan från SD:s planhalva och göra den mer till allas fråga. För om det finns en uppfattning om vad svenskhet är, men man inte får vädra den, då blir det totalitärt.
Du har nog rätt i att det finns en del värderingar som är vanligare bland svenskar än andra. Konflikträdsla som du nämner är en värdering. Andra länder har ju betydligt mer hierarki på arbetsplatser och man umgås på ett helt annat sätt, Sverige ska ju vara ökänt för att man inte kan träffa nya vänner som vuxen.