Hej!
Mitt första inlägg i c/sweden (och på Lemmy helt och hållet).
Får se om intresset för frågan är större här än i Mastodons #svpol-sammanhang...
Jag funderar på vad "svenskhet" innebär? Och om det skulle finnas några identifierbara parametrar/egenskaper som gör mig mer "svensk"?
Jag tänker exempelvis: gemensamt språk (svenska), gemensamma traditioner (t.ex. julfirande på julafton med senapsglaserad kokt skinka) samt värderingar (t.ex. "arbeta heltid och inte ligga samhället till last").
Givetvis finns det subgrupper inom populationen som kan vara "svenska" utan att äta julskinka eller arbeta över huvudtaget. Men som population betraktat, och något som en överväldigande majoritet ändå "gör" är det exempel på traditioner och värderingar...
Personligen tycker jag inte utseende/fysiska egenskaper/hudton är en särskilt intressant parameter/egenskap för att utgöra svenskhet. Jag tror dessutom det är just på grund av att alla inte håller med mig här som hela frågeställningen ofta betraktas med misstänksamhet...
Om du vill bidra till definitionen kanske du har något förslag på fler parametrar/egenskaper?
Om du inte tycker det är en intressant/relevant diskussion, berätta gärna varför.
Tack för länkarna till SO-rummet. Har ett humm om historiken redan, att det är en "skapad" nationalism i synnerhet slutet av 1800-tal. Första vågen av att "försvenska" området Sverige kanske kan sägas vara med Gustav Vasas reformationsprojekt under 1500-talet.
Men samtidigt är svenskheten inte något stabilt. Delvis för att vi har haft mycket invandring har också svenskheten förändrats (på 1950-talet skulle etniciteten(d.v.s. ljus hy) vara en självklar markör för vam som "kan vara" svensk, det gäller inte längre) och delvis också för att vi har stor kulturimport från främst USA (traditionell svensk kultur är "mesig", allt från USA är häftigt). Därmed förändras också svenskheten.
Det är roligt att diskutera frågan med "vanliga människor"* och inte bara ta in statsvetarnas färdigtuggade analys (*även om det är en övervikt av vänstersympatier och kompetens inom IT här i Fediversum, åtminstone på Mastodon, så är vi ändå att betrakta som vanliga människor). Detta för att stämma av dagsformen för svenskheten.
Om du missat den i dina egna efterforskningar i ämnet, så rekommenderar jag boken Förorten av statsvetare Peter Esaiasson... Att Timbro förlag ligger bakom bör man inte stirra sig blind på. Jag hittade inget i boken som var politiskt vinklat när jag läste den, men väl många intressanta resonemang om svenskhet från "invandrares" perspektiv.
Sen stämmer det som du säger att de flesta som vill diskutera ämnet har sett/ser invandringen som ett "problem" och i vissa fall också haft/har en rasistisk agenda, jag har samma erfarenhet.
Jag tänker personligen att svenskheten idag överlappar den grova och "klassiska" uppdelningen invandrare-svenskar, åtminstone min definition av den. Ska man koka ner denna definition till en mening, handlar det i hög grad om man själv ser sig som en del av Sverige, vill upprätthålla (grund)lagarna och överlag vill att det ska gå bra för Sverige.
Kanske inte innehöll så mkt nytt ifall du ändå är lite påläst. Var inte säker om du hade ngn historisk bakgrund, eller om det bara var lite allmänna funderingar kring nationalitet och identitet.
För min generation (och många andra) var välfärden det mest utmärkande för Sverige. Vi var otroligt stolta över att ha ett samhälle där det gick att leva bra även på ett "dåligt" jobb, att vi hade låg brottslighet pga av förebyggande åtgärder och fokus på rehabilitering ist. för ren bestraffning, att vi hade bra skolor som var gratis för alla, osv. osv. Så för mig personligen känns det extremt anti-svenskt med den nyliberala politiken vi haft i nästan 30 år som gradvis avvecklar sociala skyddsnät, ungdomsverksamheter, etc. Sjukvård och äldreomsorg som bedrivs av privata bolag, ofta inte ens svenska. Miljarder av våra skattepengar som går till vinster för privatägda skolar. Men på en logisk nivå så vet jag ju att de som driver den här politiken har lika stor rätt till "svenskheten" som jag.
Lägger boken på läslistan, som redan är alldeles för lång i förhållande till hur snabbt jag läser :D Bor i förort med (mestadels) oförtjänat dåligt rykte, så jag har ändå fått en del olika perspektiv på invandrarskap från grannar, vänner och arbetskamrater. Bland det mest som gjort starkast intryck var nog en vän som berättade hur hon som barn varje dag var livrädd för att lasermannen skulle mörda hennes pappa när han var på väg hem från jobbet. Fast det mesta har absolut varit mindre dramatiskt än så :)
Ja, det som är "mest utmärkande för Sverige" är ju en del av svenskheten tänker jag. Även om detta förändras över tid. Vad man tycker om respektive system är ju värderingar, som delvis är politik.
Just "vinster i välfärden" är en fråga där det är svenskt att vara emot, men majoriteten av våra politikerna är för... Går inte riktigt ihop, men det har väl att göra en del med ryggdunkande (som t.ex. visas av Klenell i Bananrepubliken Sverige).
Förstår vad du menar med läslistan...Jag har också märkt (för min del) att den ganska sällan den följs linjärt, oftast blir det ett infall som trumfar listan.