Kanske inte innehöll så mkt nytt ifall du ändå är lite påläst. Var inte säker om du hade ngn historisk bakgrund, eller om det bara var lite allmänna funderingar kring nationalitet och identitet.

För min generation (och många andra) var välfärden det mest utmärkande för Sverige. Vi var otroligt stolta över att ha ett samhälle där det gick att leva bra även på ett "dåligt" jobb, att vi hade låg brottslighet pga av förebyggande åtgärder och fokus på rehabilitering ist. för ren bestraffning, att vi hade bra skolor som var gratis för alla, osv. osv. Så för mig personligen känns det extremt anti-svenskt med den nyliberala politiken vi haft i nästan 30 år som gradvis avvecklar sociala skyddsnät, ungdomsverksamheter, etc. Sjukvård och äldreomsorg som bedrivs av privata bolag, ofta inte ens svenska. Miljarder av våra skattepengar som går till vinster för privatägda skolar. Men på en logisk nivå så vet jag ju att de som driver den här politiken har lika stor rätt till "svenskheten" som jag.

Lägger boken på läslistan, som redan är alldeles för lång i förhållande till hur snabbt jag läser :D Bor i förort med (mestadels) oförtjänat dåligt rykte, så jag har ändå fått en del olika perspektiv på invandrarskap från grannar, vänner och arbetskamrater. Bland det mest som gjort starkast intryck var nog en vän som berättade hur hon som barn varje dag var livrädd för att lasermannen skulle mörda hennes pappa när han var på väg hem från jobbet. Fast det mesta har absolut varit mindre dramatiskt än så :)