Hej!
Mitt första inlägg i c/sweden (och på Lemmy helt och hållet).
Får se om intresset för frågan är större här än i Mastodons #svpol-sammanhang...
Jag funderar på vad "svenskhet" innebär? Och om det skulle finnas några identifierbara parametrar/egenskaper som gör mig mer "svensk"?
Jag tänker exempelvis: gemensamt språk (svenska), gemensamma traditioner (t.ex. julfirande på julafton med senapsglaserad kokt skinka) samt värderingar (t.ex. "arbeta heltid och inte ligga samhället till last").
Givetvis finns det subgrupper inom populationen som kan vara "svenska" utan att äta julskinka eller arbeta över huvudtaget. Men som population betraktat, och något som en överväldigande majoritet ändå "gör" är det exempel på traditioner och värderingar...
Personligen tycker jag inte utseende/fysiska egenskaper/hudton är en särskilt intressant parameter/egenskap för att utgöra svenskhet. Jag tror dessutom det är just på grund av att alla inte håller med mig här som hela frågeställningen ofta betraktas med misstänksamhet...
Om du vill bidra till definitionen kanske du har något förslag på fler parametrar/egenskaper?
Om du inte tycker det är en intressant/relevant diskussion, berätta gärna varför.
Jag tror du är något på spåren här att "kulturella egenheter suddas ut rätt fort i dagens uppkopplade värld". Om du med jämlikhet menar jämställdhet håller jag med dig, det är överlag svenskt (även om vi ser en backlash på detta). Effektivitet vet jag inte om jag håller med om, däremot har vi ju den lutherska arbetsmoralen som präglar det svenska.
Pragmatism... har du några exempel på detta? (jag tror jag håller med, men är lite tveksam om det skulle vara specifikt svenskt)
Till sist: "Vi är duktiga på att snabbt och i princip undermedvetet skriva om vår historia och filosofi så att den är koherent med vad vi känner just nu". Håller helt med dig här. Kanske har detta fenomen endel att göra lite att göra med "synthesizing hapiness"? https://www.ted.com/talks/dan_gilbert_the_surprising_science_of_happiness
Jag tänker på jämlikhet men det gäller förstås också jämställdhet. Min bild är att Sverige överlag har varit relativt mer jämlikt än jämförbara länder under sin existens, men i synnerhet under de senaste 100 åren. Antagligen till stor del pga. liten population, låg BNP och dålig infrastruktur. Vi har inte alls samma respekt för auktoriteter och hierarkier som man har i Tyskland, Frankrike (faktiskt), England och USA. Detta är vad jag har upplevt i arbetslivet, där man har plattare organisationer och måste trolla med knäna eftersom arbetskraften inte räcker till.
Effektivitet och pragmatism på så sätt att man gör det som är tillräckligt bra och effektivt för att uppnå ett mål. Det finns inte samma behov att vara "bäst" eller "först" till ett "orimligt" högt pris (som t.ex. i den anglosaxiska världen). Inte lika tävlingsinriktade. Antagligen pga. materiella omständigheter (låg BNP som effekt av liten population och därför också mer jämlikt och mindre hierarkiskt). Man är duktig på att kopiera lösningar från andra länder/kulturer och inte lika dogmatisk eller "stolt" när det gäller metod och estetik.
Arbetsmoral är inte heller samma som effektivitet. Min bild är att t.ex. arbetare/tjänstemän i Japan och USA är väldigt ineffektiva om man ser till hur mycket tid och energi de lägger ner.
Källor är livets mjuka skola, önsketänkande, wikipedia, högstadie-SO och allmänt stor magkänsla.
Du har rätt angående jämlikheten, i ett kortare historiskt perspektiv (1950-1989). Men sedan 90-talet rasar det mot ojämlikhet. Så det nya svenska är inte jämlikt.
Intressant betraktelse om respekten för auktoriteter, i synnerhet jämförelsen med Frankrike. Där dumpas gödselhögar av traktorkaravaner utanför parlamentet. Men här söker vi om tillstånd hos Polisen för att demonstrera (genom en kortare promenad på en central gata)... Kan det vara så att vi svenskar har en respekt för institutioner (snarare än personliga auktoriteter)? Jag tror det, och detta utnyttjas av skrupellösa aktörer när institutionerna korrumperas, för vårt förtroende för institutionerna är fortsatt krampaktigt stabilt.
Hela ditt andra stycke är en variant av det som lite nedsättande brukar kallas "landet mellanmjök". Jag menar inte att ditt stycke är nedsättande, tvärtom väldigt insiktsfullt! När vi har ett tillstånd av välmående befolkning, finns det inga "hungriga" eller "drivna" som är beredda att "armbåga sig fram", för vi har det ju rätt bra och "sitter gärna i båten". Det kanske är i och med inträdet i EU och privatiseringen av institutioner (som t.ex. vård och skola) som detta svenska liknöjda har rubbats. Sen har amerikansk soft power med "de ofantligt rika och onaturligt vackra" i dokusåpor som sänds dygnet runt i svenska kanaler har säkert gjort sitt till för att skapa ett missnöje med sin lott i livet.
Men är vi verkligen så effektiva i Sverige? Jag upplever motsatsen. Ett överutbildande av akademiker till "softa jobb" (som t.ex. kommunikatörer) utarmar effektiviteten. Det är viktigare att visa upp en fin PR än att faktiskt utföra jobbet. Se hur elnätet och järnvägarna förfallit under årtionden. Det har inte alltid varit brist på pengar, utan det handlar ofta om att pengarna går till fel saker. Långt ifrån effektivt och det blir inte ens "tillräckligt bra" längre...
Källor är min desillusionerade välvilja, wiki!, samhällspoddar och även här allmänt stor magkänsla
Absolut! Jämlikhetskulturen är på nedgång. Och jag håller med om att för mycket resurser går till utbildningar som inte leder till jobb. Jag har inget emot att folk utbildar sig på sin fritid, men det är nog rätt så orimligt att man efter studenten lägger flera år på en yrkestitel som inte efterfrågas. Det vore nog nyttigt med allmän värnplikt och civilplikt. Av många skäl.
Idag är det väldigt svårt (för mig iaf) att lita på officiella siffror om produktivitet eftersom den finansiella ekonomin är så stor. Jag vet också att man i många branscher och länder har väldigt mycket obetald övertid. Den finansiella ekonomin kan få saker att se bra ut på pappret samtidigt som allt är kvalitativt åt helvete.
Detta med den finansiella ekonomin (och hur den maskerar ineffiktivitet som framgång genom t.ex. BNP) är värt en helt egen tråd. Även den allmänna värn- och civilplikten skulle vara intressant att resonera vidare om. Det hade absolut kunnat stärka sammanhållning i ett land (och fått våra unga att bli lite mindre bortskämda/"entitled"*). Men även det är material för en egen tråd... :)